Själv blir jag stressad när saker går långsamt.
Fredag eftermiddag på Ica i Sickla är en typisk kösituation.
Jag stod i kön till kassan med de sedvanliga 70 centimetrarna till personen framför. Kön var en typisk svensk kö, rak och fin med jämna avstånd och framförallt var den lång. Plötsligt händer det ändå... En tant kommer och låtsas titta på något i tidningsstället precis framför mig. Sen blir hon liksom kvar där. På något sätt måste hon ändå ha känt på sig att jag tittade elakt på henne för hon vände på sig och frågade om jag stod i kö... Frågan blir ännu mer humoristisk när man tar med faktumet att det säkert stod fyra personer i kö bakom mig också.
Hon fick vackert lomma iväg och ställa sig sist.
Sen blev Linn arg... Och var arg tills vi kom hem och hon fick mat. När Linn blir hungrig då har man inte ens sekunder att spela med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar