Ett litet fetto

Jag är ett litet fetto... Även om det inte syns på utsidan så är det så det är.
Jag sitter hemma och tycker synd om mig själv för att jag inte kan träna och för att jag har varit mer eller mindre sjuk i flera månader.

Lösning?

Äter en massa godis, chokladbollar och chips och tycker mer synd om mig själv...
Så gör fetton och så gör nu även jag. Alltså är jag ett fetto.
Om inte annat lär jag snart bli ett på riktigt om jag inte skärper till mig.

Tänk vad praktiskt det vore om någon bara kunde tvångsreglera ens intag av föda...
Som vi gör med exempelvis hästar och hundar.
Jaha Fido, nu är du lite fet, då får du mindre mat. Hunden har inget val och hunden blir smal igen. Samma sak med småbarn också för den delen.
Mycket bra, synd bara att man är vuxen med hyfsad mental status och tillräckligt mycket pengar för att köpa en Japp på Ica.

Jag behöver någon som fysiskt hindrar mig från att äta en massa skit. Jag har absolut ingen som helst karaktär.
Nästa vecka tänker jag börja träna, jag skiter i snor och helvete, nu kör vi!!
Den som lyckas få mig att sluta frossa i skräpgrejer ska få en fin belöning!

En helt vanlig vårdag...

Såhär såg det ut när jag vaknade i helgen....

Den enda som hatar ruskväder mer än jag är vår kära lilla amstaff Samba.
Följande hände i lördags:

07.20 Linnsan vaknade. Hurra för "sovmorgon".

08.30 Vi masar oss upp ur sängen.

Ca 10.00 Samba masar sig upp ur sängen och går och lägger sig under en filt i soffan.

Ca 10.30 Efter mycket tjat får jag med min morgontrötta amstaff ut.

Väl utanför dörren upptäcker vovven att det är snöslask ute och att det dessutom snöar. Inte bra!!
Min 20+ kilos amstaff sätter sig då ner på rumpan som en obstinat fet liten tax och tvingar mig att bokstavligen dra ut henne på promenaden. Efter ca 150 meter har har hon både kissat och bajsat och ser sin chans.
Hon vänder, lägger i högsta växeln och börjar tokspringa hemåt. Innan jag hann reagera var vi vid porten igen.
Så mycket för den promenaden...

Samba återvände till sin plats under filten per omgående när vi kom in...

Men man ska ju kanske inte klaga...

På temat dagis...

De sista dagarna har det rapporterats i media om flera fall där barn misshandlats av förskollärarna på FÖRSKOLAN.
Fy fan säger jag bara. Någon hade tvångsmatat en 1 1/5 åring med banan tills hon spydde och någon hade dragit en ettåring i håret för att få den att plocka upp en leksak. Någon annan hade tvingat ett barn att ligga naken som straff för att barnet hade kissat på sig.

Det verkar som utbildning inte är det viktigaste trots allt. Har man total brist på empati, medmänsklighet, sunt förnuft och social kompetens så kan man köra upp sin fina utbildning någonstans där solen aldrig skiner. Spöstraff skulle ni ha era djävlar!!

Och skulle någon göra något liknande mot Linnsan så skulle spöstraff vara milt mot det som skulle vänta om jag fick tag i den människan.
Förskolelärare, ni är härmed varnade!

Dagis

Idag har jag varit inblandad i en mycket intressant diskussion angående huruvida det är okej eller inte okej att kalla dagis för dagis eller om man måste säga förskola...

Det heter ju förskola och förskolelärare absolut MEN...

Jag blir galet provocerad av dessa människor som blir förbannade för att man kallar deras arbetsplats för dagis. Vad är det för nedvärderande med det? Personligen tycker jag att ordet dagis är positivt laddat.

Tydligen tycker de här människorna att den största förolämpningen som finns är att bli kallad för dagisfröken. De har ju "faktiskt 3,5 års högskoleutbildning" Halleluja.
Och dagis hette det före 1994 sen blev det förskola med läroplan och styrdokument. Viktiga grejer... Och tydligen så blir man lite mentalt efterbliven om man inte får delta i förskoleverksamheten. Man hamnar efter och får det svårt i skolan.

JAHA... Märkligt då att vår generation som i bästa fall trallat omkring på dagis när vi var små är fullt fungerande individer då... Eller ja inte alla uppenbarligen.

De hävdar också att ordet dagis sänker statusen på deras yrke och därmed håller ner deras löner... Det måste vara bland det dummaste jag har hört i hela mitt liv. Snacka om att nedvärdera sig själva. Ha lite stolthet, svälj gnället och lägg fokus på löneförhandling istället.

En sak till som kom upp var att de minsann gör helt andra saker med barnen idag mot förr i tiden och det ska inte -Jag citerar med fasa- "vara så jävla pluttenuttigt".

Håll mig!! När Linnsan börjar på dagis i höst så hoppas jag att det är jätte pluttenuttigt, att hon får en massa kompisar att leka med och stabila vuxna som är snälla med henne.
Vad jag inte vill ha är en feminist med dåligt självförtroende och mindervärdeskomplex som tror eller önskar att hon vore gymnasielärare och försöker köra över min lilla bebis med någon jävla läroplan.

Barn är barn vad vi än kallar den plats där de vistas när vi föräldrar arbetar.
Jag har full respekt för alla som arbetar inom förskolan och det är för mig helt oväsentligt vad man kallar själva lokalen.

Var inte så titelkåta, sträck på ryggen och tro på att ni gör något viktigt istället.

Jag ser fram emot Linnsans dagisstart. Så det så!