Men det är baaaara regn hos mig...

Idag var det strålande sol när jag vaknade. Gick på långpromenad med hund och bebis och efter det stod mammagruppsträff på programmet.

Mammagrupp är ett märkligt påhitt. Vi är sex personer vars enda gemensamma nämnare är att vi fått barn ungefär samtidigt.
Vi var och fikade i Sickla och det var faktiskt riktigt trevligt.

När jag gick därifrån hade jag en hyfsat hungrig bebis. Var solen kvar när jag gick hem!!?? NEJ!! Givetvis regnade det.
Jag har typ ett privat litet regnmoln som följer mig vart jag än går. Det känns tryggt, man behöver liksom aldrig undra vart det är någonstans.

När jag kom hem var Linnsan galen och skrek så rutorna höll på att spricka. I dörren möttes jag av en hund som kryper längs väggen och ser skamsen ut. När jag klev in blev det uppenbart varför.

"Söta" lilla Samba hade på något sätt fått fatt i en soppåse och dragit ut innehållet över hela golvet. Bland soporna fanns det tydligen chokladpulver och detta var utspritt över hela golvet, mattan och soffan.

Linnsan skrek och skrek och jag övervägde att sälja både hund och bebis till paketpris på Blocket.

Jag gjorde inte det, jag gav bebisen mat och moppade golvet istället.

Har haft hoppträningar ikväll och varit bebisledig. Känner mig hyfsat i balans igen.
Tittar ut och saknar min kompis regnmolnet, nåja han kommer nog tillbaka imorgon igen. Jag är inte orolig.