Var och lunchade med en gammal bekantskap från Eskilstuna idag. Han har en galet söt unge som är 10 månader. Gud som jag längtar tills Linnsan är så stor.
Tiden går, det känns ju som ett helt liv sen som Susanne Larssons kotröja gjorde att vi började prata på Statt i Eskilstuna. Gud vad man börjar bli gammal. Det är nästan obehagligt vad tiden går fort.
Idag tog det nästan fyra timmar att få i Linn mat. Grannarna lär ju tro att jag misshandlar henne eller nått. Mitt älskade lilla dregglo som älskat mat förut...
Men funkar det inte så får det bli flaska för jag pallar inte många dagar till som den här.
Jag är helt slut, det känns som någon kört över mig med traktor, backat tillbaka och kört över mig igen.
När det kaosar är jag inte bra. Så är det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar